La paella no espera

Och så har jag lagat mat med tio andra – två grabbar från Schweiz, ett par från Ukraina, ett annat från England, mor och dotter från Italien och två tjejer från Madrid. Kul! Jättekul! Mycket roligare än vad jag hade förväntat mig faktiskt.

Cooking Point har två typer av klasser. I den mitt på dagen får deltagarna lära sig laga paella och kvällsklasserna håller på med tapas. I paellakurserna ingår en sväng på marknaden för att inhandlar råvarorna, men eftersom det är helg idag och marknaden är stängd, var grejerna inhandlade och vi fick laga mer mat än normalt istället.

Var en hade sin egen matlagningsplats och vi lagade vår egen mat. Inledde gjorde vi med sangria. En sockerstinn nationaldryck i det här landet. Alkohol är inte min grej riktigt, men jag blandade till min ändå och jag smakade på den också och den var helt ok, men jag vill verkligen inte dricka den form av dryck så jag nöjde mig med en smutt.

Därefter var det dags för gazpacho. Okokt grönsakssoppa. Tomater, grön paprika, gurka, gul lök, vitlök och olivolja mixades tillsammans med vinäger, kummin och lite salt. Peppar använder man inte i Spanien i någon större utsträckning. Vit bröd körde de andra ner också, men det hoppade jag över. Gluten är ett passerat kapitel.

Och så dessert efter det. Crema Catalana. Nu innehåller den ju helmjölk och det är inte längre något för mig att äta, men det är den dessert som jag med förkärlek valt tidigare. Jag införskaffade till och med en brännare för många år sedan, så att jag skulle kunna bränna till sockret som ett proffs, men den är inte busenkel att hantera och jag tröttnade efter några försök. Idag blev dock resultatet bra, men jag tog bara en sked av desserten. Vågar inte äta mer för mitt ansiktes skull.

Och sedan – äntligen! Paella. Det är en konst att laga paella förstår jag nu. Och det finns lika många varianter på den rätten som det finns restauranger och privata kök. Paellan kommer ursprungligen från Valencia och där lagade bönderna rätten med vad de hade hemma – får, kyckling, stora vita bönor. Det är därför inte så himla noga vad man har i den, men idag körde vi ”mixad” – dvs både kyckling och skaldjur. Jag hade anmält ”inte kött och fågel” när jag bokade in mig och jag fick svärdfisk istället för kyckling. Bläckfisk, musslor och jätteräkor fick vi också. Riset till paella kallas ”bomba rice”. Det har jag aldrig sett i de svenska livsmedelsaffärer, det som ligger närmast är avorioris. Pannan man använder till att laga paellan ska vara med låg kant – maten ska inte ligga i ett tjockt lager.

Kursen inleddes kl 10 och planen var att vara klara kring kl 13 för att sedan plocka undan, äta och vara klara kl 14. Schemat höll och vi gick alla därifrån mätta och belåtna efter några riktigt roliga timmar. Klassen hölls på engelska och mycket god sådan. 70 Euro betalade jag för kalaset och det var värt varenda öre. Ett recepthäfte fick vi med oss också och jag är allt lite intresserad av att komma hem med en ”cooking pan” för paella. Får kolla priserna på El Corte Inglés i morgon.

Undrar ni över rubriken förresten? Den betyder att paellan inte väntar. Ett slags ordspråk i Spanien. Paellan ska ätas meddetsamma den är klar och vägen dit är inte bara att koka ihop. Det ska göras i en viss ordning och när riset är hällt i pannan och man rört runt och fördelat så är det förbjudet att peta runt i det. När riset sedan kokt färdigt ska rätten täckas med en fuktig handduk och stå och dra i tio minuter. Därefter är det dags att äta och då väntar inte rätten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s